"Alla måste dö"
Budskap på husfasader och cykelbana
För några år sedan hade någon okänd sprutmålat de dramatiskt tydliga orden "Alla måste dö" i svart text på en husfasad i centrala Karlshamn. Förutom att detta naturligtvis är helt sant (för övrigt vårt enda "måste" som vi inte på något sätt kan slippa undan) ger det kortfattade budskapet upphov till litet mer fundering. Det är svårt att säga vad författaren själv tänkte när han/hon skrev det. Dock vet vi ju alla att livet är begränsat. Med andra ord kan vi säga att "livet är en 100% garanterat livsfarlig sjukdom". Det är alltså bara en tidsfråga innan vi lägger näsan i vädret för gott. I mitten av 1980-talet läste jag ett helt annat och mer hoppfullt budskap på en husvägg vid en cykelbana i södra Lund: "Även om jag visste att jorden skulle gå under imorgon skulle jag plantera mitt äppelträd idag". Om allt verkar helt kört kan det alltså ändå finnas anledning att utföra positiva och framåtsyftande handlingar. Den sammantagna tanken av detta ovan skulle kunna vara att mitt i allt elände ändå försöka leta efter, ta tillvara och odla något av allt det vackra och positiva som finns i vår tidsbegränsade tillvaro. Nedanstående sammanfattande insikt om våra liv fanns på en cykelbana strax öster om Karlshamns centrum (vägen ner mot Kollevik) kring månadsskiftet juni/juli 2010.
Vår begränsade tid
Det vi kan fundera över är hur vi ska använda den begränsade tid vi har kvar. Allt fler förespråkar att vi ska ta vara på och njuta av nuet (latinets
"carpe diem" = "fånga dagen"). Imorgon eller t o m inom fem minuter kan ju både du och jag vara borta. Det ligger mycket i detta. Dock kan vi
inte helt strunta i varken framtiden eller alla andra. Det vore oansvarigt både mot oss själva och vår omgivning. Vi bör alltid eftersträva kvalitet,
utveckling och harmoni i vår och andras tillvaro. Återhämtning och eftertanke har sin viktiga och självklara plats i tillvaron och alltså inget som
varken kan eller ska vänta (se gravstenen till höger från Brösarp).Pojkdrömmar
De flesta barn har ett stort antal härliga fantasier och drömmar om vad de vill uppleva, göra, lära sig och ha. -Nu är det verkligen hög tid att börja förverkliga en del av dessa drömmar ! Som vuxna har vi oändligt mycket större möjligheter att kunna ta oss förbi alla de tråkiga "dreamkillers" som tidigare effektivt kunde stoppa oss och våra idéer. Några av mina egna pojkdrömmar som jag målinriktat har förverkligat är t ex: Lära mig spela trombone, lära mig telegrafi, upptäcka Färöarna, besöka Musköbasen, gå in i och undersöka några av de många mystiska bergrummen i Karlshamn, se Eiffeltornet på nära håll, åka upp i Atomium, lära mig flyga, åka ubåt, ha och använda en egen radar, flyga ballong, ..etc etc. Många andra pojkdrömmar återstår att förverkliga de närmaste åren. Ofta visar det sig att de förverkligade drömmarna är långt bättre än det gått att föreställa sig ...
Tidstjuvar
Det finns många som vill stjäla av vår dyrbara tid som återstår. Exempel på moderna tidstjuvar är t ex reklam-TV och oönskade säljsamtal hem till oss på fritiden. Egentligen gör dessa tidstjuvar sig skyldiga till allvarliga brott när de stjäl tid från oss som vi ju aldrig kan få tillbaka. Dessutom är brotten tredubbla. Först får vi själva betala för reklamen genom högre produktpriser, sedan stjäls vår dyrbara tid och sist men inte minst så lockas vi att köpa sådant som vi kanske varken vill ha eller behöver. Fler och fler spärrrar därför numera sin telefon mot säljsamtal (se Nix-telefon på min länksida) och avstår aktivt från att köpa de produkter som visas på TV-reklamen. På brevlådorna är det allt fler som sätter upp lappar om att de inte vill ha någon reklam.Vad är viktigt
Vad som är viktigt i livet brukar förändras med den personliga mognaden. Som ung har man kanske en egoistisk materiell inställning. Senare i livet inser
man kanske att det mest värdefulla i livet inte har med varken pengar eller saker att göra. Att status, utseende och titlar inte har någon större betydelse.
Förr i tiden var det dock vanligt att försöka ta med sig sin titel och sin status till "andra sidan". Se exempel på detta från några äldre gravstenar på
kyrkogården i Karlshamn här ovan till höger. Om kvinnorna fick titlar på gravstenarna var det oftast som "hustru", "maka" eller "dotter". Alla vardagens
små förtretligheter och irritationsmoment krymper snabbt i ljuset av ens hela livstid. Det är väsentligt att vi koncentrerar oss på lösningar och
möjligheter istället för på problem och egna/andras eventuella tillkortakommanden. Det viktiga är att vi försöker vara sanna mot oss själva och andra.
Den inre skönheten blir med vår mognad oftast betydligt mer värd än den ytliga yttre.Olika verkligheter och utveckling - vår negativa känslighet
Människan har några egenheter som ibland kan få stora konsekvenser. En av dessa är att vi alla upplever omvärlden på vårt eget sätt. Vår verklighetsuppfattning är alltså subjektiv. Våra erfarenheter, upplevelser, intressen, kunskaper, fysiska förutsättningar, vår uppfostran, sinnesstämmning, personlighet, vårt fokus, .. etc etc, spelar in. Till detta kommer våra olika filter i form av t ex attityder, förväntningar, fördomar och psykologiska försvar. Genom återkoppling, dialog och egen insikt kan vi efter målinriktat arbete minska våra filters påverkan på vår verklighetsuppfattning. De psykologiska försvarsfiltrena är oftast så omedvetna och svårnådda att vi normalt inte riktigt kommer åt dem. Det stora problemet med vår subjektiva och unika upplevelse av verkligheten är att vi ofta är helt övertygade om att det vi själva upplever är den enda och helt objektiva verkligheten. Om två personer kommer i diskussion om vad verkligheten är blir det alltså ibland väldigt svårt (omöjligt) att enas. Ännu mer komplicerat blir det om vi använder oss av andrahandsuppgifter där två dimensioner av filter kombinerats. Om vi däremot är öppna för och ärligt intresserade av varandras olika upplevelser av verkligheten, och inte dömer ut varandras bilder som felaktiga, kan vi själva utvecklas och få ett mer givande liv med betydligt rikare upplevelser. När vi inser hur den andres bild ("karta") av verkligheten ser ut är det också mycket lättare att förstå varför personen gör de val och handlingar han/hon gör. Våra individuella "kartor" stämmer inte helt med verkligheten (de är ofta väldigt långt ifrån den) men ligger ändå till grund för våra känslor, tankar, reaktioner och handlingar. Ju fler, rikare och olika "kartor" vi har till vårt förfogande desto bättre kan vi lära känna "verkligheten". Människan har ytterligare egenheter som spelar in i vår verklighetsuppfattning. En sådan är vår större känslighet för negativ information jämfört med den för positiv. Hat, elakhet, destruktivitet och rädsla är exempel på sådant som lätt tar överhanden över godhet, vänlighet, uppbyggnad och trygghet. Detta eftersom det kräver mindre energi och resurser att vara elak än vänlig (jämför t ex med hur stressade människor, nära sitt kapacitetstak, uppträder i förhållande till avslappnade). Tyvärr nöjer sig många, av mänskliga resursbristskäl, med bara en version av verkligheten. Oftast dessutom med den version som är enklast (svart/vit utan nyanser), mest negativ, når fram till oss först, presenteras med störst volym eller som upprepas. Även om en uppgift kommer till oss från olika håll kan den ha samma och felaktiga källa, vilket också det är tids- och resurskrävande att kontrollera. "En lögn blir inte sannare för att den upprepas"Tolerans, utveckling, överlevnad och "groupthink"
Många människor vill att alla i deras omvärld ska vara likadana som de själva. Ha samma beteendemönster, samma tankar och samma värderingar. Dessutom
ha samma bakgrund, samma erfarenheter och samma fritidsintressen. Likhetssyndromen är mycket väl utvecklade. Reklam, TV-serier och olika organisationer
försöker påverka oss att bli lika. Använda samma kläder (mode) och se likadana ut (kosmetika, frisyr). Olika samhällen och organisationer ger oss
förhållningsorder och normer om vad som är ett normalt uppträdande. Det finns dock stora och allvarliga faror med ett alltför snävt synsätt på vad en
"acceptabel" människa gör och är. Utvecklingen stannar av och avvikare uppfattas kanske som hot som måste förgöras. Personer som inte i alla avseenden är
som andra stöts ut, isoleras och känner sig kanske själva mindre värda. Istället borde vi vara toleranta mot våra viktiga avvikare eftersom de har mycket
att bidra med samtidigt som diskussionen blir rikare och allsidigare. I ett lärande och utvecklingsinriktat sammanhang är avvikarna livsnödvändiga för
nytänkande, ständig utveckling och rikare liv för oss alla. Varje individ är unik och måste också tillåtas få vara det. I samband med stora mänskligt
orsakade katastrofer och felbeslut har beslutsfattarna oftast varit väldigt lika och eniga i sina uppfattningar (denna mänskliga defekt kallas
"grupptänkande", "groupthink"). Att alla är lika, har samma uppfattningar och bedömningar kan alltså vara mycket allvarliga varningssignaler om att en
fråga inte blivit tillräckligt eller allsidigt behandlad. Att människan har kunnat överleva så framångsrikt som skett beror till mycket stor del på vår
förmåga att kunna tillvarata och använda de sammantagna erfarenheterna, kunskaperna och tankarna hos många och olika individer. Individuella olikheter är
alltså inte alls något fel eller problem utan istället livsnödvändiga och berikande tillgångar. Den kände psykoanalytikern Sigmund Freud har, enligt
uppgift i flera böcker, en i sammanhanget mycket tänkvärd synpunkt på sin gravsten i Wien: "Die Stimme der Vernunft ist leise" dvs "Förnuftets röst är
svag".
(citatet är egentligen inte hämtat från Freuds gravsten utan istället från ett minnesmärke som restes i maj 1985 i "Sigmund-Freud-Park" i Wien. Texten på minnesstenen har under 1990-talet korrigerats till "Die Stimme des Intellekts ist leise" som kommer från Freuds original: "... die Stimme des Intellekts ist leise, aber sie ruht nicht, ehe sie sich Gehör geschafft hat. Am Ende, nach unzählig oft wiederholten Abweisungen, findet sie es doch. Dies ist einer der wenigen Punkte, in denen man für die Zukunft der Menschheit optimistisch sein darf ...“. Freud, Sigmund. (1927). Die Zukunft einer Illusion. Wien; GW, XIV, s. 377).
Inflexibilitet, principfasthet och oförmåga att ta till sig nya intryck
Det kan vara värt att fundera över att vår livstid är mycket mycket kort i förhållande till all den tid vi inte lever. När vi inte lever är vi
synnerligen rigida och saknar helt förmåga att utvecklas eller ta in nya intryck. Vår mänskliga empatiska förmåga saknas helt. Den lilla tid vi
lever bör vi kanske tänka på att alltid försöka vara mänskliga, flexibla, öppna för nya intryck, kunna ompröva våra beslut och uppfattningar samt
ständigt utvecklas.-Har du större medmänsklighet, öppenhet för nya intryck och flexibilitet än ett gammalt mossigt stridsvagnshinder ?