Båt i Blekinge
Snipan - härligt långsam båt med många fördelar
Hela livet har jag tillbringat mycket av min tid på havet. Detta främst i Blekinge skärgård. Jag har använt flera typer av farkoster med olika framdrivningssätt. Åror, paddel, segel samt inom- och utombordsmotor. Sedan sommaren år 2005 är vår båt en drygt 30 år gammal snipa i plast. Efter att den gamla bensinmotorn havererat några gånger byttes den mot en modern och miljövänlig 12 hästars Volvo Penta Diesel inför sommaren år 2006. I behagliga 5-6 knop tuffar båten omkring med en bränsleåtgång strax under en liter per timma. Med en långsam båt tvingas vi stanna upp och ta det lugnt. Se, höra, känna och njuta av allt det det vackra och det som sker under vägen. Det går helt enkelt inte att stressa. En långsam snipa följer havets vågor på ett naturligt och mjukt sätt. Samtidigt blir miljöbelastningen minimal. Detta med tanke på t ex bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp, buller och svallvågor. Båtens första hemmahamn i vår ägo var Hjortahammar (nordost om Almö). Efter ett kort gästspel i Sternö Vindhamn ligger hon nu vid långa bryggan i Svanevik i Karlshamn (bryggan mitt i flygbilden längre ned på sidan). Den första båt jag har ordentligt minne av från min barndom var vår mycket uppskattade och flitigt använda träsnipa "Gung-Gung" som byggdes åt oss på Väggavarvet i Karlshamn och sjösattes våren 1961. På den tiden satt och stod skepparen helt oskyddad mot regn, blåst och frekventa stänk från havet. Det enda skydd som fanns var en enkel och låg ruta utan vindrutetorkare. Båten saknade såväl doghouse (= överbyggd förarplats) som kapell. Efter varje regnig dag blev det alltså till att ösa båten. Instrumenteringen var en magnetkompass. Senare ägare har försett båten med finesser som doghouse, kapell och pulpit (= räcke i fören). Tyvärr har den fina, välbyggda och sjösäkra båten blivit liggande på land i Väggaområdet de senaste åren.
Båtanvändning
Jag har förstått att man kan ha båt av en rad olika orsaker. Många vill ha båten som plattform för fiske eller transport. Ett fåtal vill kanske främst ha något att visa upp. En del föredrar att ha båten på land större delen av året och önskar ha kvar sin båt tryggt vid bryggan när den väl är i vattnet. Några vill uppenbarligen tillbringa så lite tid som möjligt på havet och förflyttar sig därför så snabbt som det bara går mellan två punkter. Personligen lägger jag ingen värdering i hur man använder sin båt men för egen del vill jag vara ute så mycket som möjligt på havet och är därför snabbt i med båten på förvåren och upp så sent som möjligt på senhösten. Det kan egentligen aldrig bli för mycket tid på det fantastiska havet. Mörker, vind, dyningar, nederbörd, kyla och dålig sikt måste hanteras med stor respekt. Med rätt utrustning, kunskaper, erfarenheter och inte minst omdöme är de flesta vädertyper både möjliga och givande att vara ute i. Skulle båtanvändningen inte markant nå över en absolut nedre gräns på c:a 100 motorgångtimmar per år är det nog dags att göra oss av med den.
Navigering med enbart ögat och oväntad risk med GPS
Eftersom jag är uppväxt vid havet och har tillbringat mycket tid i skärgården är jag van att navigera helt utan hjälpmedel. Dag som natt. Enda gången det kan bli riktigt besvärligt är vid tät dimma. Vid riktig tjocka är det helt nödvändigt med kompass, sjökort och klocka. Annars hamnar man lätt helt fel även i välkända vatten. På senare tid använder jag ibland GPS och/eller radar som komplement till kompassen och sjökortet även under bra väderförhållandena. Men lika ofta kör jag helt "naket" dvs enbart med ögat och hjärnan som navigationshjälpmedel och sjökort. För en tid sedan höll det på att sluta illa när jag litade för mycket på GPS:en. Det hade varit körigt på jobbet och jag följde bara passivt ett tidigare kört spår på GPS:en för att inte behöva lägga så mycket energi på navigeringen. Plötsligt slog någonting inom mig larm. Det var något konstigt i Mjöö:s utseende. -Så brukar väl aldrig den ön se ut ? Efter ett snabbt "uppvaknande" med omedelbar kurskorrektion så var faran avvärjd. Det visade sig senare att det inte var ett båtspår jag hade följt på min GPS (som saknar kartfunktion). Senast jag använt GPS:en var i ett flygplan när jag, som länsflygchef och övningsledare, rekognoserade inför en lokal flygövning i länet. Hade jag fortsatt följa GPS-spåret ytterligare någon minut hade jag stensäkert gått på grund utanför Mjöö ...Utanför högsäsong - miljövänlig glykol
Utanför högsäsongen är naturupplevelserna i Blekinge skärgård mycket stora ! Det är alltså mer än väl värt det lilla extraarbetet med att tillsätta glykol i motorns sjövattensystem inför nätter med frysrisk på senhöst och tidig vår. Även om det är ganska lätt att återvinna en stor del av glykolen är det naturligtvis oerhört viktigt att använda den miljövänliga propylenglykolen istället för den mycket giftiga och tyvärr alltför vanligt förekommande etylenglykolen. Propylenglykol, som har lika goda antifrysegenskaper som den giftiga etylenglykolen, används för övrigt till och med som sötningsmedel i livsmedel.Snöpligt slut på säsong 2009 ...
Båtsäsongen 2009 fick ett snöpligt och abrupt slut lördagen den 14 november. En underbar dag på havet i litet dimmigt väder (radarväder) slutade mitt emellan Kalvö och badstranden vid Nytäppet (strax sydost Matviks hamn öster om Karlshamn i Blekinge). Motorn stannade plötsligt helt utan anledning, som det verkade först. Vid närmare granskning visade det sig att ett fisknät virat in sig ordentligt i propellern. Nätet skulle enligt ägaren, som kom ut med sin båt minuten innan Sjöräddningen anlände, ha legat på bottnen. Dessutom skulle det befunnit sig mellan de båda utlagda flötena (vilket inte var fallet). -Kanske hade någon annan varit i nätet tidigare och sedan bara lämnat det drivande mitt i sundet ? Det låga vattenståndet bidrog förmodligen också. Vattentemperaturen var c:a 6° i ytan, vilket inte direkt inbjöd till ett dopp. Tack vare Sjöräddningens mycket vassa kniv på en stång gick det snabbt att skära sönder nätet så att "den stora fångsten" slapp loss. De hårt invirade nätresterna runt propellern och drivaxeln gjorde dock det nödvändigt att bogsera båten till, det nu så båtfattiga, Svanevik i Karlshamn. -Slut på årets båtsäsong med en ny erfarenhet rikare ...-Ett jättestort tack till Sjöräddningen i Hörvik för en snabb och professionell insats !
