Etik och moral i praktiken

Etik och moral i praktiken ("rätt" eller "fel")

Etik och moral

Det pratas mycket om etik och moral. Ofta blandas begreppen ihop. Det som är klart är att de allra flesta vill framstå som om deras etik och moral är på en hög nivå. Vanligen innebär etik (från grekiska ethos = sed, sedvänja, bruk) läran om hur vi idealt bör tänka och bete oss dvs det "rätta", det "bästa" och det "goda". Moralen (från latinets moralis med ungefär samma betydelse som det grekiska ethos) är då hur vi i praktiken gör. Det går alltså att ha en god etik (officiella levnadsregler på en hög nivå) men en dålig moral (uppträda dåligt dvs bryta mot de goda etiska reglerna). Kortfattat rör det sig alltså om att leva (moral, praktiken) som man lär (etik, teorin). Detta naturligtvis under förutsättning att det som man lär är "det goda och rätta".

När frågor om moral och etik diskuteras kan man t ex dela in en handling i följande tre steg:

Det som har skett före - Avsikten, uppsåtet (oftast avgränsat i tiden).

Det som sker nu - Agerandet (vanligen avgränsat i tiden).

Det som kommer att ske efter - Resultaten, effekterna, konsekvenserna (inte alltid klart avgränsade i tiden).

Det hela är oftast inte avslutat i och med att de tre stegen gåtts igenom en gång. Stegen behöver upprepas tills vi hamnar rätt.

Olika utgångspunkter

För att bedöma den etiska nivån kan man ha olika betraktelsesätt. Renodlade är samtliga begränsade och har sina för- och nackdelar. De vanligaste är:

Sinnelagsetik - Tanken med handlingen är det centrala. En handling är rätt om avsikten är god.

Pliktetik (regeletik) - Handlingen är i centrum. En handling är rätt om det är ens plikt att utföra den.

Dygdetik - Sätter fokus på hur vi bör vara som människor där våra karaktärdrag indelas i de positiva dygderna (bl a: ansvarsfullhet, givmildhet, medkänsla, mod, pålitlighet, välvilja, ärlighet och ödmjukhet) och de förkastliga lasterna (bl a dygdernas motsatser). En dygdig människa gör det rätta.

Konsekvensetik - Effekten av handlingen är det centrala. En handling är rätt om den leder till de bästa konsekvenserna.

Man talar ibland även om situationsetik - Varje situation är unik och fordrar alltså nya moraliska ställningstaganden oberoende av regler och tidigare liknande situationer.

Den etiskt/moraliskt ambitiösa utvecklar och förstärker ständigt sina goda karaktärsegenskaper, har alltid goda avsikter, genomför alltigenom erkänt goda handlingar och ser till att effekterna av det vi gör och säger SAMT det vi INTE gör och INTE säger blir bra och goda i såväl ett helhetsperspektiv som ur alla berörda individers perspektiv.

Att omöjliggöra eller försvåra andras etiska/moraliska ambitioner

Ett synnerligen omoraliskt sätt att agera är när människor i smyg medvetet begränsar eller förvränger information och återkoppling till en person som försöker leva upp till höga etiska/moraliska nivåer. Effekterna kan då bli mycket negativa och utåt felaktigt uppfattas som att personen avsiktligt uppträder på ett dåligt sätt. Detta när det gäller alla de tre stegen avsikt, agerande och konsekvens. Genom att även dölja information om inträffade konsekvenser förvärras situationen ytterligare eftersom personen då inte heller ges möjlighet att ställa till rätta i efterhand. En sak är att själv tänka, planera och uppträda oetiskt/omoraliskt, men en helt annan och givetvis mycket allvarligare är att medvetet få någon annan att göra det mot sin egen vilja och avsikt. Vi måste alla försöka hjälpas åt med att skapa bra förutsättningar för varandras moral bl a genom hederlig kommunikation.

Om en annan människa uppträder oetiskt/omoraliskt mot mig, är det då moraliskt rätt att ge igen med samma mynt ?

Nej ! Även den värsta skurk ska behandlas med hög etik/moral. Detta antingen personen är närvarande eller icke närvarande. Annars accepterar vi och tar dessutom efter och förstärker dåliga avsikter, ageranden och konsekvenser. En mental smitta av ondska. Det gäller att storsint hålla fast vid de etiska/moraliska nivåerna. Detta är speciellt viktigt i situationer då det blir en kamp mellan det onda och det goda. Detta är inte lätt och det kräver extra mycket energi av oss människor som tyvärr har lättare för att vara negativt onda än positivt goda. Bara medvetenheten om att vi människor har lättare att vara onda än goda kan hjälpa oss att stanna upp och därigenom kunna fatta mer balanserade beslut även under negativ press från andra.

Tyvärr ser vi i historiska händelser och i det dagliga praktiska livet att personer använder en upplevd eller i ännu värre fall påhittad oförrätt som intäkt för att handla på ett moraliskt förkastligt sätt mot en annan människa. Trots att ursprungshändelsen kanske egentligen är obetydlig och kan ha uppkommit av misstag eller mot bakgrund av mycket goda skäl används denna händelse som ett rättfärdigande för att t ex under långa tider avsiktligt, upprepat och systematiskt förtala, trakassera, anklaga, döma och/eller försöka skada denna människa. Det kan vara svårt att upptäcka när "den kränkta" själv är den som verkligen kränker, "den mobbade" själv är den som medvetet mobbar eller "den som sårats" själv och avsiktligt skadar. Att alltid försöka behandla sina medmänniskor kärleksfullt korrekt och att kommunicera MED och INTE OM andra är några konkreta verktyg för att uppnå en högre moralisk nivå i detta sammanhang. Vi måste också försöka att ständigt vara vaksamma på alla försök att skada andra även om den som gör det vill göra gällande att det är det "rätta" och själv framställer sig som ett helt oskyldigt offer för att i värsta fall dessutom lyckas få andra att gå deras destruktiva ärenden.

Att följa lagar, order och instruktioner

Det finns de som anser att det är hög etik och hög moral att strikt bara följa lagar, regler, order och instruktioner till punkt och pricka. Tyvärr är livet alltså inte riktigt så enkelt. Lagar/regler/sedvänjor varierar som bekant mycket mellan olika organisationer, områden, länder och mellan olika tider. -Vilket regelverk är det "rätta" och det "goda" ? Långsiktigt är det kanske ändå så att den handling som är riktigast är den som får de bästa konsekvenserna för alla (konsekvensetik med situationsanpassning). Den stora och oftast obesvarade frågan blir dock då; -Hur vet vi det i förväg ??

Som människa går det aldrig att komma undan sitt personliga moraliska ansvar genom att hänvisa till en order man fått från en överordnad ("jag lydde bara order"), en regel ("jag följde bara reglerna") eller vad andra har gjort eller inte gjort ("jag gjorde bara som alla andra" respektive "ingen annan gjorde något"). Får ens handling (eller avstående av handling !) helt orimliga konsekvenser för t ex en annan människa är det varken etiskt eller moraliskt rätt eller försvarbart att göra så. Vi kan inte reducera vår mänsklighet till ett icke tänkande eller icke kännande verktyg utan egen reflektion eller egna grundvärderingar. Vi kan inte heller se varje steg i en längre process som helt isolerade eller tvingande inför framtiden. Vi har alltid ett (nytt) val. En orimlig handling blir inte riktigare bara för att den skett i många små steg som vart och ett kanske verkat både rimliga och goda. Det finns tyvärr många praktiska exempel i såväl nutid som i historien där etik och moral fått stå tillbaka för blint följande av auktoriteter eller "alla andra", okänsligt och enkelspårigt paragrafrytteri, prestige, stenhård rigiditet eller brist på självkritik. Att undvika formell kritik kan tyvärr i alltför många fall vara en större drivkraft än att mot "det rätta", "det goda", förnuft och medmänsklighet vara aktivt eller passivt delaktig i genomförandet av förkastliga och inhumana åtgärder. Det är mycket svårt att ha distans till sina egna tidigare ställningstaganden och beslut. Det är därför av yttersta vikt att vi har en inbyggd spärr som alltid aktiveras när konsekvenserna inte står i rimlig proportion till orsakerna. Detta alltså oberoende av vad som sagts, tänkts eller hänt "under resans gång".

Att lägga märke till i detta sammanhang är att de som fattar beslut om order, lagar, regler och instruktioner oftast själva inte berörs speciellt mycket av dessa. Sannolikt skulle beslutsfattandet bli betydligt mer genomtänkt och noga avstämt mot etiska måttstockar om beslutsfattarna själva riskerade att komma utsättas för negativa konsekvenser av de egna fattade besluten. Det är tyvärr inte helt ovanligt att ha olika etiska/moraliska måttstockar för vad som ska gälla för "andra" och för vad som ska gälla för mig själv. En hög etik/moral förutsätter att samma måttstock används i olika sammanhang.

Praktiskt verktyg - "Fyrafrågeprovet"

Eftersom det är både svårt och krävande att ständigt ha en hög etisk nivå och dessutom att leva upp till den i sitt moraliska praktiska handlande, behöver vi användbara verktyg. Ett verktyg som är oerhört spritt i världen är det s k "fyrafrågeprovet". Metoden är att stämma av allt vi tänker, säger och gör mot dessa fyra frågor. Klarar vi fyrafrågestestet har vi nått en viss miniminivå i vår etik och moral. De fyra frågorna är:

Är det sant ?

Är det rättvist mot alla parter ?

Kommer det att skapa goodwill och bättre
vänskapsförhållanden ?
Kommer det att vara till fördel för alla som berörs ?

Fyrafrågeprovet är generellt användbart och kommer från den i hela världen spridda serviceorganisationen Rotary. Fyrafrågeprovet togs in i organisationen år 1943. Den etiska/moraliska ambitionen tillsammans med det konkreta fyrafrågeprovet är en av huvudanledningarna till att jag själv är med och verksam i Rotary. Samtliga drygt 1 200 000 medlemmar i Rotary (varav nära 30 000 i Sverige) förväntas att kontinuerligt försöka använda fyrafrågeprovet i det dagliga livet. Mycket av världens elände och lättare/svårare konflikter skulle säkert kunnat undvikas om de inblandade använt detta enkla verktyg. Rotary är för övrigt nu, efter 20 års målinriktat hårt arbete, mycket nära det utmanande målet att utrota den fruktade sjukdomen polio i världen.

Även om det ovanstående "fyrfrågeprovet" är mycket användbart finns det naturligtvis också (extrema) situationer när det, liksom alla andra regelsystem, kan ge oss felaktig vägledning. Det är därför oerhört viktigt att våra etiska grundlagar och moraliska spärrar ständigt finns aktiva inom oss.